Fakta om Inre Mongoliet

Inre Mongoliet (Öbür mongγul på mongoliska, Nei Menggu på mandarin) sträcker sig över en yta på 1,18 miljoner km² och huvudstaden är Hohhot.

Inre Mongoliet skiljde sig från Mongoliet redan under 1600-talet och är nu en autonom region i norra Kina. Efter Xinhairevolutionen 1911 delades Inre Mongoliet upp bland olika provinser i Kina och blev 1947 en autonom region. Gränserna har förändrats under åren och den nuvarande regionens gränser upprättades 1979. Efter konstitutionen 1982 åtnjuter Inre Mongoliet långtgående autonoma rättigheter.  Administrativt sett befinner sig dock regionen på provinsnivå vilket innebär att dess ordförande är jämställd med guvernörerna i landets övriga provinser.

Inre Mongoliet har en befolkning på 23,76 miljoner invånare. Den stora invandringen under förra seklet har inneburit att mongolerna bara utgör knappt en femtedel av befolkningen. 80 procent av befolkningen utgörs av Hankineser. Även andra minoriteter lever i regionen som manchuer (2%), hui (0,9%), daur (0,3%), evenker, oroqin och koreaner. Totalt sett bor drygt 5,8 miljoner mongoler i Kina vilket är fler än i den självständiga staten Mongoliet.

Till skillnad från Yttre Mongoliet där man har gått över till det kyrilliska alfabetet har Inre Mongoliet lyckats bevara det klassiska mongoliska skriftspråket. I Inre Mongoliet är också alla offentliga skyltar på både mongoliska och kinesiska enligt rådande lag. Här finns också tre mongoliska TV-kanaler.

Inre Mongoliet har en hel del naturresurser, inte minst är regionen rik på mineraler och en stor del av världens tillgångar på sällsynta jordartsmetaller är samlade just här. En stor del av Kinas totala produktion av nötkött sker i regionen. Dessutom produceras en hel del mejeriprodukter här och ett par populära glassproducenter har sitt säte i Inre Mongoliet.

I avlägsna delar långt ut i väst ligger Kinas första uppskjutningstation för satelliter och rymdfärjor, Jiuquan Satellite Launch Center (JSLC) som initierades redan 1958. Det nya rymdprogrammet är i huvudsak förlagd till de jorbävningsdrabbade områden i Siquan. I Inre Mongoliet är rymdforsking fortfarande stor i området som är i princip stängt för allmänheten.

 

Kultur och sevärdheter i Inre Mongoliet

Befolkningen i Inre Mongoliet uppskattar själva Shanxi-Opera och går gärna till den uppsjö av buddhistiska tempel som finns i trakterna för att tända rökelse.

De största templen som utgör de mest sevärda turistattraktionerna i huvudstaden Hohhot är de tre Lamatemplen: Daozhao, byggd år 1580, Xiaozhao från 1697 och Xilituzhao som länge utgjorde Lamaismens högsäte i Inre Mongoliet.

I Ordos City finns monument och mausoleum efter Jinghis Khan. Mausoleumet kan du läsa mer om i exempelvis Wikipedia.

I Bashangs Grasslands finns Hexigten Global Geopark som utnämndes till nationell geopark 2001 i Kina och utnämndes till ”World Geopark” av Unesco den 11 februari 2005. Här finns bland annat en spektakulär ”stenskog”: Arshihaty granite forest

"Den autonoma regionen Inre Mongoliet". Eller på mongoliska:"Öbür mongγol-un öbertegen jasaqu orun"
”Den autonoma regionen Inre Mongoliet”. Eller på mongoliska:
”Öbür mongγol-un öbertegen jasaqu orun”
"Inre Mongoliet" med mongolisk skrift
”Inre Mongoliet” med mongolisk skrift